I morse var du lite ledsen när jag lämnade. Du sa att du ville vara med mig. På torsdagar lämnas ni ju inte på era vanliga avdelningar, utan istället är det Bojen som gäller för er bägge. Malva var som vanligt mån om att bli pussad, men fann snabbt Mias famn. Du ville däremot inte riktigt släppa taget om min hand. För att Malva inte skulle bli orolig gick vi ut i korridoren och det var först när jag med myndig stämma förklarade att jag måste gå och att du fick välja om du ville säga hej då där vi stod eller om du ville följa med till grinden. Hulkande förklarade du att vi skulle säga adjö vid grinden. Med gråten i halsen släppte du min hand, stängde grinden, vinkade försiktigt för att sedan vända dig om och gå in på avdelningen. I sådana stunder är det svårt att själv inte börja gråta. Trots att du var ledsen och ville stanna i pappas famn, visade du dig ”stor” och lommade iväg in till Malva och de andra. Du känns även väldigt pappig för närvarande och du kan ibland avvisa mamma Karin på ett sätt som jag ser sårar henne. För även om ni ”bara” är barn är det inte lätt att bli lämnad utanför.